Go ledighet i helgen har spenderats utomhus, trädgårdsarbete sköter inte sig själv har jag märkt. Denna gången kunde jag och mannen hjälpas åt. Passande väder och vi är endast lediga en helg tillsammans på 5 veckor. Nu har helgen passerat och det tar sig 5 veckor tills nästa gång vi har helg ihop. Stress hänger ihop med de krav som själva ställer. I all den hets stress som uppstår glömmer man gärna bort sig själv och varandra. Hela livet består av de små möjligheterna som susar förbi oss och vi ser de inte ens, för att man tänker mest på ett bra resultat på så kort tid som möjligt.

Att man tycker att man har fullt schema hela tiden påverkar mig... Och man glömmer lätt bort att se möjligheterna istället för problemen...

Stanna tiden.. om det så bara är för en sekund, Säg till till sig själv: - NEJ! Nu får DU vänta, JAG orkar INTE!

Mannen jobbar och jag har en en ledig dag i hemmet för mig själv, planerna på städ och tvätt känns väl inte så lockande i tanken till en början, fast jag vet ju att när jag väl kommer igång så kan jag hålla på hela dagen. Och, liksom trädgårdsarbetet så sköter sig inte hemmasysslorna av sig självt.

Och jag har mina tips för att få dagen att flyta på... Först och främst klickar jag på cd-spelaren på play, med musiken kan jag stanna upp mellan mina sysslor när jag hör tonerna ifrån musiken. Stänger ögonen och ser mig på en stor scen och som i en dröm så klickar jag lätt tillbaka cd-spelaren att starta om låten och fortsätter drömma mig bort.. Strålkastarna släcks och publiken tystnar snabbt när musiken strömmar ut från högtalarna. Långsamt tänds strålkastarna åt scenen och jag tar upp något i handen och ser mig själv med en mikrofon mitt på scenen.. Min röst följer med låten.

Och inte för att jag kan sjunga utan enbart för att det är kul.. Scenen lyses upp med röda strålkastare och under ett gitarrsolo ser jag mig själv spela luftgitarr mot publiken, sista refrängen närmar sig och jag ställer mig vid mikrofonstativet och böjer ner huvudet.. för att långsamt resa upp det igen med texten, bakom mig exploderar pyrotekniska vidunder, alla strålkastare tänds och jag svingar upp mikrofonen för att fånga den lagom till nästa textrad. Musiken tystnar och jag öppnar ögonen, skrattar lite genant... När drömscenariot bleknade en aning så står jag kvar och håller i mikrofonen.. Själv använder jag Vanish när jag tvättar. Vad jag då hade i handen kan ni lista ut själva. Tänk om någon hade sett mig nu.. haha..! Nåja, man gör sig inte roligare än man gör sig, det bjuder mer än gärna jag på. Vara mig själv med spontanitet det mår man bäst av, även om det i mitt fall inte händer så ofta man skulle vilja få det till. Men det är just de små stunderna som får en att gå vidare med ett leende till nästa syssla.