Solen är uppe och försöker att tränga sig igenom de lokala dimmolnen som finns lite varstans.... Själv går jag snart i dimma av trötthet, men jag lär stiga upp som solen i eftermiddag, för att möta ett glatt leende och en överlycklig son som troligtvis redan då har fått sin present av oss.. beroende på om mannen hinner fixa till den innan sonen kommer hem.

Ja vad vill jag ha sagt med det ? Att det inte går att vara i samma rum som mig ? Att doften skulle få vem som helst att springa ? Haha.... Nja, det som är det konstigaste i det hela är att innan operationen så fes jag aldrig. Nu släpper jag fisar då det behövs och jag inser faktiskt att det är naturligt, visste jag iofs innan med, men jag ville inte att det skulle vara naturligt hos mig så då knep jag hellre på dem. Äsch, sluttramsat med fisar nu.....  Tar och släpper mig en fis och går  raka vägen till sängen istället